När livet snurrar på...

Ärliga tankar rakt från hjärtat, naket, sårbart & personligt.

Det här året har verkligen fått mig att fundera ordentligt på vad jag vill med livet, vart jag vill vara i framtiden, vad jag behöver ändra för att nå dit och samtidigt försöka ta tillvara på alla stunder, små som stora.

För dig som inte vet dog min mamma i januari i år. Hon insjuknade hastigt och tog sitt sista andetag en kort tid där efter. Alldeles för tidigt, 62 år ung. Chockartat. Det känns som att jag det senaste halvåret befunnit mig i ett brus. Ett brus som gör allt suddigt, allt känns stundtals meningslöst, mitt tålamod är borta och jag vill helst bara vara själv. Det är en bottenlös sorg som är svår att sätta ord på. Jag vill få vara liten och krypa upp i mammas knä, få tröst och trygghet, sådär som bara mammor kan. Jag hade velat få se mamma leka med mina barn igen, höra Lowe säga "vi busar idag mormor och äter glass". Jag önskar så att mamma hade fått se Hugos första steg, hon missade det med två månader, även om jag är övertygad om att hon finns här och vakar över oss. Försöker också känna tacksamhet i att hon fick bli mormor. Hon fick hålla sina barnbarn och hjälpte oss så mycket med Lowe när han kom. Lowe säger ibland att mormor busat med honom när han sover. Det känns fint. ? Det hoppas jag att hon fortsätter att göra, länge länge.

Att mitt i småbarnslivet, rodda en liten bebis, försöka hålla ett företag flytande och sen få livet omkullvält med en bottenlös sorg är nog det tuffaste jag upplevt, på väldigt länge. Att räcka till till fler och samtidigt försöka ta hand om sin sorg.

Jag har verkligen blivit påmind om hur skört livet kan vara, hur viktigt det är att vi tar tillvara på tiden vi får och fyller den med sånt som vi vill. Lättare sagt än gjort. Jag är just nu mitt på vägen mot en stor förändring, läskigt, spännande, ovisst och fantastiskt på många vis. Känner starkt att det här är året jag skall få blomma ut på riktigt. Jag skall ta obekväma kliv mot det okända och skapa den framtiden jag önskar för mig och min familj. Samtidigt försöker jag hålla hårt i stunder som får hjärtat att glittra. Så jag säger det högt. Jag är redo att släppa taget om och välkomnar det nya.

Kanske är du också mitt upp i en stor sorg? Välkomna alla känslor, tryck inte undan eller tänk att det inte är okej. Oavsett vad du känner så är det okej. Ta hjälp om du känner ett behov av det. Be om pauser om du behöver det. Känn efter vad du behöver för att fungera just nu. Det jobbar jag med varje dag. Så svårt, men så viktigt. Ska dela vad jag pratade med min psykolog om lite längre fram. Det var så kloka ord som verkligen hjälpt mig. Kanske kan det även hjälpa dig ?.